novelsbyzindra.blogg,se

 

Jennies perspektiv:

 

Maya förklarade varför, hennes mamma hade åkt någonstans och skulle inte komma hem förrän om flera timmar.

-Ok, du kan vara här hur länge du vill, svarade jag.

-Tack!

Vi satt tysta en stund.

-Jag vet vad vi kan göra! ropade hon och sprang in i huset.

 

 Jag satt kvar på gräset och efter en liten stund kom hon ut igen med hennes cykelhjälm i ena handen och min i den andra.

 

-Vi cyklar till Amanda! sa hon och räckte hjälmen till mig.

 

 

-Ehm, jag har inte min cykel här.. sa hon lite ledsamt.

 

-Öhm...

 

 

 

 

Jag rusade ner och ut, mamma och pappa var säkert jätteoroliga!

Jag hörde att Jennie ropade hejdå, men i all stress så struntade jag i att svara och sprang allt vad jag kunde hemåt.

Då skulle jag nog vara hemma senast kvart över.

 

-Varför tog jag inte cykeln dit!? frågade jag mig själv.

 

Det skulle ha gått mycket snabbare då.

 

Jag kom hem ganska snabbt känns det som, undrar vad klockan är..

Jag gick fram till yttterdörren, och ryckte i handtaget. Det var låst.

Jag knackade länge, efter ett tag började jag nästan slå på dörren. Jag förstod att ingen var hemma.

Mamma sa ju att hon skulle åka någonstans direkt klockan 16.00, det var därför jag var tvungen att vara hemma precis då, annars skulle jag inte ta mig in. Hon skulle inte vara hemma förrän runt åtta, så jag måste alltså vänta här ute i fyra timmar...

 

Nej, jag tror jag går tillbaka till Jennie.

 

 

Jag gick till mitt rum, satte mig med min varma choklad vid fönstret och bara kollade ut.

Egentligen så är naturen väldigt vacker. Gräsets gröna färg och himlens babyblå färg.

Var det Maya som gick där på vägen, eller såg jag i syne?

Jag satte ner chokladen på fönsterkarmen och sprang ner till ytterdörren.

Hej, Maya! Vad gör du här igen? ropade jag så att säkert halva byn hörde.

 

 

-Sluta! Det är ju iskallt! skrek jag skrattandes medan jag försökte undvika det extremt kyliga vattnet som kom rakt mot mig.

-Aldrig, haha! skrek Maya ännu gladare tillbaka.

Jag sprang fram till henne och ryckte vattenslangen ur händerna på henne.

-Inte lika kul nu, va? ropade jag åt henne, skrattandes som aldrig förr, och sprutade vattnet på henne.

-Haha, sluta!

 

Efter ett tag så gick vi in, torkade oss & drack lite varm choklad, vi ville ju inte frysa ihjäl där ute..

 

-Vad är klockan? frågade hon.

-Inte vet jag, svarade jag retsamt och fnittrade lite.

-Men kolla, då! svarade hon irriterat.

Jag tog upp mobilen från golvet.

-Den är fem över fyra, hurså?

-Åh nej, jag skulle ha varit hemma för fem minuter sedan! sa hon och rusade ner och ut.

-Hejdå! ropade jag efter henne, men jag tror inte att hon hörde...